Att resa – hela tiden

Vy över mitt hus i Örnsköldsvik

Under de senaste åren har jag rest en hel del. Tåg och flyg har varit en del av min vardag, hotellnätter har under perioder varit norm. Det har gjort att jag har ett helt annat perspektiv idag än när jag var yngre och jag ska försöka förklara det.

Som du kanske vet så är jag och min Mamma grundarna till Brath. Vi växlade några ord om en resa till Malta jag behövde göra för några månader sedan. Malta är en av de platser jag besökt med viss regelbundenhet de senaste åren, vi har en del kunder där nere. Ungefär varannan eller var tredje månad har jag flugit ner för några dagar på ön. När jag åkte ner senaste gången sa min mamma alltså: Det blir väl skönt med några dagar i solen.

Det låter förstås inte som något konstigt men i mina öron klingade det exakt på samma sätt som ”det blir väl skönt med några dagar i kolgruvan”. Det är just det jag skulle vilja ta upp idag.

Något många tycker är oerhört lyxigt är hotellfrukost. Visst kan jag hålla med om att ha mycket att välja på till frukosten är trevligt men jag har ju allt jag vill ha till frukost hemma också. Jag kommer inte hälla i mig skumpa på frukosten bara för att hotellet serverar det, jag kommer äta några rostade mackor och ett ägg, samma som jag gör hemma.

Hotellrum kan också tyckas som något man vill spendera tid i, särskilt om man som jag ofta blir uppgraderad (jag har bott så pass många hotellnätter att jag ofta anses som en viktig kund). Det kan till exempel innebära att jag får 15 kvadratmeter rum istället för 12. Ibland kan det till och med bli 20 kvadrat och ett separat rum för skrivbordet. Allt som oftast får jag gratis vatten på rummet också. Låter det lyxigt? Jo, det kanske det kan kännas som om man bor så en vecka per år. Men tänk dig att spendera lite mer tid på det sättet, skulle du kunna tänka dig ett sådant boende annars? 15 kvadratmeter lägenhet och ofta tillgång till vatten?

Att komma iväg på semester är förstås något trevligt för i princip alla, att resa i tjänsten är något annat. Låt oss göra en annan liten observation, vi som reser mycket har på flyget ofta tillgång till en fast lane, en lounge och ofta hamnar vi i business class eller första klass istället för på ekonomiraderna. Om vi tittar på vad den egentliga skillnaden är så är loungen i princip bara en plats där det är lite lugnare än på övriga flygplatsen. Visserligen får man gratis öl eller ett glas vin om man vill, i Sverige finns det ofta en bra frukost, i Tyskland finns det alltid korvar, kringlor och saltgurka och i USA får man några små ostbitar med dip. Den stora skillnaden är att det är lugnt.

Business class inom Europa, åtminstone på Star Alliance (SAS, Lufthansa etc) som jag oftast flyger med, är som ekonomi fast man får en pilsner. Mer än så är det inte. Du är garanterad att ingen sitter på mittensätet men det är något som flygbolagen, så länge planet inte är fullt, försöker undvika även i ekonomi. Man kanske verkar vara en glidare men man sitter i precis likadana säten, det är precis lika trångt och skillnaden är de där 30 kronorna man måste betala för en öl i ekonomi.

Fast lane är en skillnad som faktiskt gör skillnad och jag kan förstå att det sticker lite i ögonen på alla de som står och väntar i den långa kön, när det är en sådan. Man sparar ofta en hel del köande på att få gå i en snabbare kö. Låt mig förklara något som kommer att göra att det inte känns alls lika jobbigt om jag glider förbi i en snabbare kö nästa gång du flyger. Hos Star Alliance är det vanligaste sättet att få gå i den snabbare kön att ha guldkort. Det varierar lite mellan olika flygbolag vad som krävs för att få guldkort men med United som jag har så krävs det i princip att man reser varje vecka på året, om man inte gör väldigt långa resor.

När du ska åka på semester och står och väntar på att få gå igenom säkerhetskontrollen och du surnar till för att jag får gå före kön, fundera ett ögonblick på hur länge jag faktiskt stått i kön för att komma dit. Fundera också ett ögonblick på din arbetsplats, flygplan och hotell utgör väldigt ofta min arbetsplats. Hur länge skulle du vara beredd att köa för att få komma in till jobbet?

Tidningen Rolling Stone publicerade nyligen en artikel om Ben Schlappig som med hjälp av lite trixande och galet många air miles till sist sagt upp sin lägenhet och bara flyger runt. Ett liv i förstaklass kallade man det. Hela artikeln klingar i mina öron av ett straff värre än döden. Visst kan det verka lite kittlande att resa jorden runt, bo på lyxiga hotell och dricka champagne på flygplan men herregud vilket lidande.

Jag har förändrat mitt liv det senaste året, med anledning av allt jag skrivit ovan. Under 2016 kommer jag inte längre ha något guldkort på flyget och anledningen till det är att jag flugit alldeles för lite i år. Jag har spenderat mycket mer tid hemma, jag har runt 300 kvadratmeter och det finns alltid vatten, direkt ur en kran. Frukosten innehåller precis det jag vill och jag behöver inte spendera en enda minut i kö på väg till jobbet.

Nästa gång du ser någon jäsa i business class på planet ska du inte tänka att den där har det gott, du ska fundera på hur mycket bättre du har det.

 

Ett svar på “Att resa – hela tiden”

  1. Kan inte mer än hålla med. Olika faser i livet tror jag bara, för några år sedan var det bästa jag visste att åka jorden runt på konferenser. Nu blir det nästan inga resor alls och när jag väl reser försöker jag göra det effektivt, dvs ta tåg istället för bil osv. Telefonkonferenser, Slack osv är otroligt underskattat också

Lämna ett svar till Jonas Lejon Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *