Att sluta med kött är inte nödvändigtvis bra för miljön

En av de budskap som ofta förs fram när man pratar miljö är att sluta äta kött. Det har länge setts som en sanning att det skulle vara bättre ur miljöperspektiv men ny forskning visar att det kan vara ett felaktigt antagande.

Att ställa om till en vegan-diet har länge ansetts vara bra för miljön då det behövs mindre resurser för att producera grönt än att producera kött. Det behöver inte nödvändigtvis vara sant, det är nämligen olika beroende på var på jordklotet man befinner sig. En ny studie från Carnegie Mellon visar att det faktiskt kan leda till ökade utsläpp.

Innan vi går vidare skulle jag vilja inflika med att det i mina ögon är viktigast att faktiskt göra det som fungerar bäst, i motsats till det som känns bäst. Jag är övertygad om att jag kommer få en del ilska på nätet för den här posten eftersom många känner instinktivt att det måste vara bättre för världen att vara vegan/vegetarian. Jag är personligen inte så intresserad av hur du  väljer att leva ditt liv, för mig själv däremot är det lite viktigt att fatta beslut som både fungerar för mig och som fungerar för världen. För detta behöver jag forskare, jag kan omöjligt sätta mig in i alla de frågor som är viktiga. Det är möjligt att rapporten jag hänvisar till kommer visa sig felaktig i framtiden (och då ska vi alla naturligtvis ändra oss) men idag finns det ett antal faktorer där som verkar rimliga.

Det finns också forskning som visar på motsatsen, ofta, och jag kan rekommendera den här artikeln i Nature (om du inte känner till den sedan tidigare skulle jag påstå att det är den bästa källa man kan hänvisa till om man vill ha torrt på fötterna). En italiensk studie har där visat att i de flesta fall är en blanddiet sämre för miljön än i en vegan/vegetarian-diet. Inte i samtliga fall däremot.

En personlig betraktelse om jordbruk i norr

Huvudanledningen att det faktiskt inte alltid är bäst att välja en av inriktningarna är geografiska skillnader. I områden där det är lätt att odla näringsrika grödor som vi människor kan tillgodogöra oss är det nog utan tvekan så att det är det bästa för miljön. Så fort man behöver börja frakta maten långa sträckor eller försöka odla den där den inte passar, då blir det problem däremot. Det finns lite andra egenskaper med en vegansk diet som kan skapa problem i form av undanträngning av regnskog av sojabönor, de långa frakterna av gröna bönor och metangasproduktionen från risodlingar. Om vi bortser från dessa visar det sig ändå att du behöver använda marken till det den kan användas till.

Jag är själv uppvuxen på en gård med mjölkkor. Stora ytor runt gården användes till att odla ensilage (och innan det hö). Om du inte har koll på det så är det i princip gräs som paketeras för vintern och sedan ges till djuren. Mjölk och kött var tillsammans med potatis, grundpelare i varje måltid, det var vad som fanns på gården. Det intressanta här är att om man behöver vara ekonomiskt lagd på en bondgård (vilket så ofta är fallet om man försöker livnära sig som mjölkbonde) kommer man att äta på ett sätt som är väldigt modernt. 100% närproducerat är det minsta man kan säga. Jag tänkte därför räkna upp lite råvaror som vi hade gott om.

  • Nöt
  • Fläsk
  • Älg
  • Mjölk
  • Potatis
  • Korn
  • Ägg
  • Bär, röda och svarta vinbär, lingon och blåbär
  • Mejeriprodukter
  • Ett år hade vi faktiskt enorma mängder rovor, det var ett dåligt år.

I ett samtal med en kollega som i motsats till mig är uppvuxen vid Lapplands vatten kom det fram att de haft en helt annorlunda kost än vi, det kan vara intressant att fundera på. De hade mer eller mindre en helt fisk-baserad kost.

Om du går igenom de råvaror som fanns på vår gård så ser du snabbt att det är traditionella norrländska råvaror. Kornet kunde bli tunnbröd eller kornmjölsgröt (om du aldrig ätit det så ska du vara glad, det är inte värt att testa). Övriga råvaror tror jag förklarar sig själva. Endast undantagsvis åt vi annat än detta.

En kost bestående endast av dessa råvaror kan verka tråkig och ibland kändes det verkligen så. Om jag hade kunnat äta majs och oliver, vetebröd för den delen eller vitkål så hade jag varit oerhört glad. Tyvärr var det inte möjligt. De råvaror jag räknat upp är nämligen vad marken kan producera. Vi stod aldrig i valet mellan vindruvor eller hö, vindruvor växer inte här. Alternativet till dessa råvaror är barrskog, inte sojabönor.

Gräs växer bra

Det här har konsekvenser. Om vi är överens om att vi behöver nyttja marken för att försörja mänskligheten med mat och att långa transporter (så länge de drivs fossilt) är dåligt. Om vi är överens om detta så innebär det att man i norr äter just dessa råvaror. Visst är det så att det går åt mer areal till att producera kött än det går åt att producera ris, problemet är att det inte gäller överallt och transporter är vår tids gissel.

Det är därför man i dessa studier kan visa att lacto-ovo är bättre än vegansk kost när det gäller miljöförstöring och att en kost som innehåller kött ibland också är bättre.

Det finns nämligen bara tre alternativ här i norr:

  1. Antingen äter du kött som producerats lokalt
  2. Eller så fraktar du sojabönor världen över
  3. Eller så är du vegan som endast äter Potatis, korn och bär.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *