Inte ens för oss som är laglydiga avskräcker svenska straff – ett påstående som inte fungerar

Inte ens för oss som är laglydiga avskräcker svenska straff. En mening från någon debatt på Facebook nyligen som har den elegansen att den motbevisar sig själv.

Antingen är det en poet som ligger bakom eller så är det bara en slump när den uppstod, påståendet som på ett mycket elegant vis motbevisar sig självt. Tyvärr är det ingen debatt jag själv deltog i eller känner någon som deltog i så jag vill inte nämna namn men jag tänkte vi skulle titta lite på påståendet.

Inte ens för oss som är laglydiga avskräcker svenska straff

Utan att från min sida lägga någon värdering i de svenska straffen, jag tror att det här var en debatt om gängkriminalitet i Uppsala, vill jag att vi reder lite i påståendet. Det finns tre olika och tydliga ståndpunkter. Den första är kanske luddigast för det sägs inte rakt ut men det behöver vara så för att meningen alls ska ha något existensberättigande.

  1. Straff ska avskräcka, annars begår folk brott
  2. Författaren följer lagen
  3. Författaren är inte avskräckt

Punkten ett alltså, man utgår i påståendet från att straff är till för att avskräcka. Det finns ett visst stöd för det men de fyller också, kanske framförallt, andra funktioner, till exempel att rehabilitera. Meningen med svenska straffen är kanske hellre att det ska komma ut en fullvärdig medborgare i andra änden än att man ska skrämma folk till lydnad. Tanken är gammal, straff ska vara hårda så att man blir avskräckt från att begå brott. Mycket talar för att strängare straff inte gör att lagen följs mer däremot, läs här till exempel.

Punkten två, författaren beskriver sig själv som laglydig. Jag utgår från att författaren vill belysa att han inte begår brott i allmänhet och inte bara just våldsdåd i Uppsala. Det är fint och trevligt att författaren inte är en brottsling.

Punkten tre, och det här här vi hittar lite problem. Författaren är själv inte avskräckt och då kommer vi till frågan. Ljög skribenten i punkten två eller är det så att vi inte behöver avskräcka med straff och därmed är punkten ett felaktig? Någon av följande måste alltså vara sant:

  1. Det behövs inte straff för att avskräcka från brott.
  2. Författaren är en brottsling.
  3. Författaren är avskräckt.

Något i påståendet är uppenbarligen falskt och påståendet bevisade detta helt på eget bevåg. Elegant!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *