Naturen, en marknadsekonomi

Röd Ara med partner i Costa Rica

Jag sitter just nu på balkongen på Jaco Beach och ser ut över havet. Här i Costa Rica finns det så enormt mycket djur och natur att det ibland är lite överväldigande. Det finns något som är så brutalt och så vackert med naturen här.

Det finns en sådan mängd natur i Costa Rica att det är svårt att sätta sig in i situationen. Om något kan växa så kan det växa här. Från bananer och ananas till papegojor och sengångare, det är i Costa Rica de finns. Nationalparken i Corcovado, en liten halvö på sydvästkusten har själv lika mycket biomassa som Nordamerika. Här finns primärskog och tapirer, 120 arter av fladdermöss och en oändlig uppsjö av besynnerliga insekter. Dessutom har det varit så här väldigt länge. Det har inrättats en form av balans.

Inom företagande pratar man ofta om och letar ofta efter något disruptivt. Något som kullkastar en hel bransch. Craigslist (blocket i Sverige) gjorde det med radannonser. Fildelning, Itunes och Spotify har gjort det med musik. Exemplen är hur många som helst just nu. Samma sak gjorde Dingos och Tjurgrodor (heter de så?) i Australien. Det dök upp några hundar på någon båt och plötsligt hade man en enorm dingopopulation på kontinenten. En handfull grodor gjorde landet helt och hållet infesterat. I Costa Rica skulle det inte kunna hända.

Om du släpper ut vildhundar eller paddor i skogen här kanske det kan finnas en liten grupp hundar eller paddor, någon epidemi blir det aldrig däremot. Det bästa en flock Dingos kan hoppas på är att de inte direkt blir uppätna av de mängder, visserligen inte så stora men enormt farliga, djur som finns här. Paddor blir snabbt mat för de massor av fåglar som finns här. Fåglarna är så pass effektiva att många av de groddjur som finns här måste se till att vara både väldigt äckliga och riktigt, riktigt giftiga för att inte direkt bli ett kalas. Om musikbranschen hade varit lik Costa Rica snarare än Australien hade skivbolagen inte störtat i bråddjupet.

Djuren i Australien är nämligen lata. Det är förstås en sanning med modifikation men de har inte behövt anpassa sig för en tillvaro i konkurrens med hundar och paddor. Paddorna välde in över Australien som Napster välde över skivbolagen. Varken Australien eller skivbolagen hade en chans. Det saknades nämligen ordentlig konkurrens. Det enda skyddet mot padd- och grodepedemier är nämligen stenhård, oförtruten konkurrens. Det gäller oavsett om du slipar knivar eller säljer marknadsföring (hallå print) Det finns fortfarande plats för paddor i en väl fungerande marknadsekonomi, det är lata och feta paddor det inte finns utrymme för.

2 svar på “Naturen, en marknadsekonomi”

  1. Lite röriga men spontana tankar från mig.

    Nu är jag inte särskilt påläst om just Costa Rica men gissningsvis finns det stor variation just för att ingen har ett övertag. På andra platser så har människan lagt sig i och introducerat arter med långt utvecklade fördelar som dåvarande biotop inte plötsligt kunnat hantera. Costa Ricas djurliv torde gå att koppla till dess geografiska läge men även att man vårdat naturen med mängder av nationalparker. Trots det är mängder av djur- och växtarter hotade. Vad skulle hända om människan introducerade kinesisk krabba, kudzo eller ”fel” typ av musslor i Costa Rica? Ska man vara hård så är människan redan blivit en epidemi och skulle vi vilja så vore det inget problem att utrota en stor del av djurlivet idag.

    Evolutionen och konkurrensen bygger på att djuren kan anpassa sig långsiktigt vid små förändringar. Företagsvärldens kullkastande event (t.ex. fildelning) borde snarare jämföras med historiens fem stora massutrotningar.

    1. Ja, det råder förstås ingen tvekan om att om Costa Rica agerat som till exempel Sverige och helt enkelt brukat all mark (antingen till jordbruk eller skogsbruk) så hade situationen såklart varit en annan. Tycker ändå att jämförelsen fungerar bra, ingen har ett övertag just för att konkurrensen är hög, inte för att den är låg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *