Jag trivdes inte alls med värnplikten

Den som känner mig vet att jag älskar frihet, förmodligen mer än de flesta. Jag har riktigt svårt för att andra, till exempel staten styr över mitt liv. 

Döden och skatter, det är vad vi kan vara säkra på. Förr var det i princip det samma med värnplikt, om man var en ung man utan allt för allvarliga hälsoproblem. Jag spenderade 450 dagar i Sollefteå och jag gillade det inte alls.

Hur kan en sådan som jag ställa upp frivilligt?

Av alla som gick ut genom grinden den där marsdagen 1998 var kanske jag den gladaste. Jag hade ett bra jobb när jag ryckt in mer än ett år tidigare, ett gott liv, en fin lägenhet och bra med pengar (för att vara en tonåring). Jag hade bott i min egen lägenhet i flera år innan och trivdes med den friheten.

Jag har full förståelse för att det är ett stort steg för många att för första gången flytta hemifrån och att för många var värnplikten just det. Första gången man bodde ifrån sin mamma. För oss som redan tagit det steget vet jag inte om jag tycker det är så utvecklande på det personliga planet, man fick maten lagad och kläderna tvättade. I den mån man ansvarade för sin egen ekonomi så handlade det om 40 kronor per dag att ta ansvar för.

Dessutom skedde det under tvång. Jag hade ingen vilja att vara där, även om jag försökte göra det bästa av det och även om det fanns gott om trevliga stunder också. Dels är det förstås att det inte var något jag valt men det är också en fråga om miljö. Nu har visserligen order kommit från Överbefälhavaren att sådant som sexism och rasism inte hör hemma i försvarsmakten. Den som förstår var order innebär förstår på vilket allvar man tar sådana frågor. Det är inte den typen av miljö som jag pratar om nu.

Det finns i miljön att man ska vara hård och tuff, och gärna lite arg också. Det kan vara så att det kommer med de arbetsuppgifter man tränar på men det är inte särskilt sunt för människan i mina ögon. Jag ogillar personligen ganska starkt hur människor blir, inklusive jag själv. Det här är något som är mycket bättre nu än hur det var men det finns fortfarande där.

Varför ställer jag ändå upp som frivillig?

Jag är av den åsikten att Sverige behöver ett försvar. Om du inte delar den bilden tror jag inte att jag kan få dig att förstå det så jag nöjer mig med att säga det.

Under en längre period har Försvarsmakten gått på sparlåga och jag tror att det inte är bra. I det lilla väljer jag alltså att göra vad jag kan, det varierar från år till år hur mycket tid jag kan lägga men jag vill vara en sådan person som ställer upp. Det handlar lite om att leva som man lär, om man tolkar uttrycket fritt, det handlar om att jag tror att det behövs och vem skulle ställa upp om inte jag gör det?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *