Det har gått över ett decennium sedan jag bestämde mig för att vi på Brath skulle arbeta sex timmar om dagen. Inte för att vi var trötta, inte för att det var en trend, utan för att jag trodde att det var möjligt att skapa ett företag som både presterade på hög nivå och värnade om människors liv utanför jobbet.
När vi började med sex timmars arbetsdag var vi ensamma. Helt ensamma. Det fanns inte ett enda företag i världen som vi kunde peka på och säga: “De har gjort det, det fungerar.” Det fanns ingen mall, ingen manual, inget skyddsnät. Bara en övertygelse.
Jag minns hur det kändes. Vad händer om det inte fungerar? Vad säger kunderna? Vad säger andra företag? Jag fick ofta frågan om vi inte slösade bort vår potential. Om det inte var oansvarigt att dra ner på timmarna när man byggde ett bolag.
Men det var just därför det fungerade. För att vi inte såg tid som mått på prestation.
Att stå där som det enda företaget i världen som infört kortare dagar med full lön var på ett sätt ensamt men det var också en drivkraft. Jag ville visa att det gick. Jag ville bevisa att produktivitet inte sitter i minuter utan i fokus, motivation och förtroende. Det blev en del av vår identitet. Något som våra medarbetare kände stolthet över. Något som våra kunder blev nyfikna på. Och till slut, något som världen började prata om.
Sex timmars arbetsdag har aldrig varit en genväg eller en ursäkt för att ta det lugnt. Tvärtom. Det ställer krav. Det kräver fokus, tydlighet och struktur. Men det har också gett oss något som är svårare att sätta ord på: lojalitet, stolthet och ett djupare engagemang.
Jag är inte intresserad av att maximera varje minut av varje dag. Jag är intresserad av långsiktighet.
Vi har visat att det går. Att man kan bygga en byrå som vinner uppdrag, levererar resultat, är lönsam och växer samtidigt som man ger människor tid till familj, återhämtning och passioner utanför kontoret.
Det är inte en idé jag längre behöver försvara.