Att vara förlåtande mot sig själv och stolta ögonblick

När det kommer till mitt arbete är jag en sådan människa som är oförlåtande, mot mig själv. När jag visserligen kan vara stolt över en prestation är det samtidigt svårt att inte känna att det borde blivit ännu bättre.

På senast tiden har jag skrivit en hel del om stress, framförallt när jag tydligt kan se kollegor eller vänner som stressar. Idag är min tanke att jag ska dela med mig av min personliga stress.

Det finns saker jag känner genuin stolthet över, vårt Gasellpris, till exempel. För mig betyder priset något annat än själva diplomet och något annat än att man driver ett växande och lönsamt företag. Det står, för mig, för att bygga hälsosamt. Att starta med en vilja att genomföra något och fem år senare ha en verksamhet som försörjer mer än 20 personer. Jag känner stor stolthet och en viss skräck inför detta.

Ändå kan jag inte, när jag tar emot diplomet på Gasellfesten i Umeå, låta bli att känna att vi blev näst bästa gasellföretag i länet. Näst, är ordet som jag minns. Samtidigt som jag är oerhört stolt över den prestation vi, varenda person på företaget, gjort. Vi blev främsta Gasellen i Örnsköldsvik. Samtidigt sitter känslan kvar att vi inte gick från festen som vinnare.

Vilka tankar finns i mitt huvud när jag går därifrån?

Samtidigt som jag har glädjen över hur fantastiskt bra företaget växt, hur starkt det är, så kan jag inte släppa tankarna på vad jag, vi, borde gjort annorlunda. 

Under de fem åren Brath har funnits, hur hade jag kunnat agerat så att vi var starkare? Borde jag varit mer riskvillig? Skulle jag ha jobbat hårdare? Har jag inte lärt mig tillräckligt?

Att vara självrannsakande är naturligtvis något som är oerhört bra för en företagare. Att kunna se sina tillkortakommanden och vara beredd att ändra på sig är en styrka. Det är också, i alla fall för mig personligen, den stora risken för stress.

Att vara förlåtande, mot sig själv också

Visst är det så att det finns hundratals saker jag skulle kunna ha gjort bättre. Vi har gått på massor av nitar under vår tillväxtresa. Jag har litat på fel personer, inte fattat rätt beslut vid kritiska tillfällen och ibland helt enkelt inte orkat göra det som måste göras.

I det här försöker jag ta till mig av ett råd jag fått som jag upplever som oerhört hälsosamt. Att ångra sig utan att känna skuld. Att rätta till misstag utan att skylla på någon. Att vara snabb att förlåta, även sig själv.

Jag tror att det är en bra väg framåt, både personligen och som företag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *