Skära bort energitjuvar

Jag är ingen livscoach, verkligen inte. Mitt eget liv tycker jag mig vara lite av en expert på däremot och jag har de senaste åren varit duktig med en sak som för mig gör stor skillnad, jag låter inte energitjuvar stjäla av mig.

Downsizing, och alla andra namn det har numer, är ett populärt diskussionsämne. Att rensa bort onödiga saker, att byta till ett mindre hus, att flytta närmare naturen och sluta vara byrådirektör till förmån för att äta egenodlade morötter, ni känner igen idén gissar jag? Allt detta är på ett eller annat sätt en väg i vår eviga jakt på någon sorts harmoni, eller lycka. Idén är något som inte alls attraherar mig. Jag kan för mitt liv inte förstå hur jag skulle bli lyckligare av att inte ha en sous vide. Dessutom älskar jag mitt jobb så att byta det mot att slita på åkern är inte rimligt (jag växte upp på en bondgård så jag har viss insikt i vad det faktiskt innebär om man vill att det ska göra någon skillnad mer än att man får Sveriges absolut dyraste morötter).

Skär, kapa och ignorera

Det finns en sak jag är noga med att skära bort i mitt liv däremot. Människor som stjäl energi eller som vill mig illa på något vis. Som du förstår väcker man en hel del känslor hos människor när man, som jag så ofta gör, publicerar åsikter. Det finns några åsikter i mitt liv där jag är orubblig, min liberala syn på saker är ett exempel, tanken att vi i flyktingfrågan ska göra allt vi kan för att välkomna alla som söker skydd från förföljelse är en annan. I en tid av identitetspolitik och allt hätskare debattklimat är det här något som genererar en hel del ilska där ute, som du förstår.

Jag är van att ignorera, blockera eller acceptera näthat. Jag får så pass lite och så pass ogenomtänkt hat nu, jämfört med tidigare, att det sällan är ett problem för mig. Jag har skrivit om hur mycket energi människor har lagt i sina försök att göra mig illa tidigare.

Blockera

Idag finns det på de flesta sociala plattformar bra verktyg för att blockera folk. Det kommer förstås inte att hindra någon som vill förfölja dig (det går alltid att använda någon annans konto) men det stoppar folk från att säga något till dig åtminstone. I min värld räcker det långt, jag struntar i princip i vad folk gör på kammaren så länge de inte kan komma åt mig med dyngan. Därför använder jag blockeringsfunktioner frikostigt på till exempel Facebook.

Här kommer vi dessutom till pudelns kärna. Jag blockerar människor som påverkar mig negativt. Du behöver inte vara ett Putintroll eller någon annan Sverigedemokrat för att bli blockerad. Jag har blockerat både släktingar och tidigare bekanta, helt enkelt med Facebooks blocka-knapp kapat dem ur mitt liv. Visst är det så att jag ger släktingar och bekanta mer utrymme än någon jag aldrig pratat med men om man löpande är negativ och ofta hackar på mig, då åker man.

Barnsligt, har jag fått höra. Censur, ropar några. Censur är det uppenbarligen inte, yttrandefriheten innebär inte att jag måste retweeta din skit och det innebär verkligen inte att jag måste lyssna. Jag tycker också det är motsatsen till barnsligt, det är så en vuxen människa agerar. Det förståndiga beslutet när en människa stjäl din energi är helt enkelt att inte umgås med den människan. Jag behöver inte gå till dagis där alla barnen är utan jag bestämmer själv vilka jag umgås med, ty jag är vuxen.

Mitt liv är kanon

Visst är det så att det är inne idag att vara lidande. Den Lutherska traditionen och den varma, mysiga offerkoftan är standard i vårt land idag. Därför känner jag att jag måste vara tydlig här. För mig personligen svider det här inte det minsta, jag mår alls inte dåligt att av skära bort folk som tränger sig på, jag mår faktiskt jättebra av det.

Som alla andra har jag förstås ibland jobbigare dagar på jobbet men på det stora hela trivs jag där, jag trivs med människorna där och jag trivs med mina arbetsuppgifter. Jag skulle aldrig byta det mot något annat jobb. Det samma gäller mina vänner, jag skulle aldrig byta ut dem mot några andra. De senaste 7-8 åren har jag i allt större utsträckning hittat harmoni i vardagen på ett sätt som jag upplever är ganska få förunnat. En av anledningarna är att jag inte accepterar andra människors inkräktande på min energi och min tid. Tillför du bara negativitet, då är du en belastning och måste bort.

Jag är ingen livscoach

Som jag sa i inledningen, jag är ingen livscoach. Så här har jag gjort och jag mår bra av det. Du får göra precis som du vill. Precis som med träning eller gräsklippning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *